Book3:WereMyDreamIs
hefollowingonewhichwasabookshopwithallkindsofneersandmagazihefront.Hepeekedinsideandsawthatitwaslihbookshelvesfromfloortoceiling,andtherewasanareawhereerscouldsitandreadanddrinkcoffee.DwarfMickeywalkedin.Hecouldohebottomshelvesasthetopooohighforhim,sohecasuallygrabbedoneandfounditraphicmagazine.Justashewasentranced,avidlystaringatthepictures,agentle,admonishingvoicebehindhimsaid, “Ahmylittleboy,don’treadsuchtrash.It’snotgoodforyou.”Itwasawomanaboutfortyyearsold,amotherofthreeperhapswhohadagedwell.DwarfMickeyraisedhisheadandlookedathersaying, “It’sbadforme?Butlookingatthepicturesmakesmefeelyoungandstrongagain.InfactIthinktheyarebeneficialtome!” “I’msoahead.Idon’twanttobotheryou”saidthewomanhurriedly,greatlyembarrassedwhenshesawDwarfMickey’sdeeplywrinkledfadrealizedthathewasnotanaughtyyoungboyasshehadfirstassumedbyjustlookingathisback,butawhite-beardeddwarf.Justatthatmomelemaninhispocketwokeup,stretchedhisarmsandlegsandshouted,“Letmeout!Letmeout!”Thewomanlookedaroulysurprisedatthevoiingoutofnowhere.DwarfMickeyquicklycoveredupbysaying,“Oh,don’tbesurprised,thatonlyameicaltoyIhaveinmypocketthattalk.”Sayingso,heputthemagazinebatheshelfandquicklyleftthestore. DwarfMickeylefttheaisandwalkedonmakingseveraltwistsandturnsuntilhecametoaquiet,narrowalleywherenootherpedestrianswerewalkingby.OnlythendidhetakeMr.Fingercarefullyoutofhispocketandpcedhimontheground.Whelemangothisbearings,hestretchedhisarmsandlegsaurningtothewhite-beardedolddwarfbeganhistirade, “Youolds