Book3:WereMyDreamIs
.Aftershewasseated,hewenttothedriver’sside,opehedoorandsaidtoEmmanuel,“I’msorrythissportscarseatsonlytwo,soI’tgiveyouguysaride.Seeyou.”Heclosedthedoor,startedtheehecarshotoutlikeanunbridledhorseandsoondisappearedfromsightontheroad.EmmanuellookedatthecardinhishandandsawthattheoldmanwasthetopdesignerandappraiserofapromijewelrystorecalledSteveR.Wolfe.HelookedatSalinaandasked, “Whataboutit?Areyouiedinthedeal?Shallwespendsomemoneyandbuyit?” “Leavethatfortomorrow.Fortonightweshouldthinkaboutwheretogoohaveagoodtime”saidSalina. 9 “Ihavealreadypnnedwhattodo”repliedEmmanuel.“Youworryyourlittleheadaboutsuchthings.Wewillfirstgotoadiscotodanddrinkiodigestthergedihenwewillgotooheosandtryourluck.Howaboutit?” “Youknowhowtogamble?”askedSalinaissurprise. “Ofcourse.IusedtofrequentinnumerablegamblinghallsandosbigandsmallwithRichardandJamaz.MystaturewastoosmalltogambleoablesbutIwatchedthetwodownontheirluckguyslosetheirshirts.Theyreallywerepitifunddoomedtobepoor.Ifitwereme,Iwouldhavewonthewholegamblinghalloverandmaketheownerpayme”saidEmmanuelboastfully. “Alright,let’sgothen”saidSalinaalreadywalkingaway.“Whatareyouwaitingfor?”Sayingso,thetwoofthemwalkedintothenight.Thenightwasstillyoung. Sometimetheday,Mr.Fingerslowlywokeup.Hewasstillgroggyandhadaspittingheadache.Theyhaddrunktoomuchthenightbefore,resultinginthismotherofallhangovers.Heopenedhisdrowsyeyesandfoundhimselfinaporbowlfullofdarkbrownliquor.Whenhelickedhisfingersandfounditwasgoodwhiskey,heslowlyremem